Said about me

“Sedan 2000 har Annika Ekdahls gobelänger och bildvävar blivit alltmer figurativa. De tidigare vävarnas mer abstrakta formspråk har ersatts av ett fritt fabulerande berättande där de historiska gobelängernas sagodjur och enhörningar sammanlever med ett nutida porträttgalleri, inte sällan hämtat från den närmaste familjekretsen. Det finns en frihetskänsla i uttrycket, ett kärleksfullt bejakande av livet och döden, utan ironier men med en saklig och litet kärv humor.”

–Sara Michaëlsson, efter intervju av Sara Michaëlsson & Mikael Haglund. STENA-stiftelsens kulturstipendium 2018, katalog.

“Haren i parken

Parkteatern gestaltar inte bara något av friluftsteaterns möjligheter och rekreation för stadsbor under sommartid. Den förmedlar också en bild med andra associationer. Trädet i mitten ger sin behagliga skugga åt en del av människorna, under dess grenar och i dess närhet verkar alla må bra, ett rovdjur samsas med djur som annars skulle vara dess byten. Är det en bild av ett paradis med livets träd i mitten? Under trädet sitter en hare. En ung man böjer sig ner och bjuder den på en fastlagsbulle. Det är ögonblicket strax före när haren kanske vaknar till liv och vill ha bullen. Haren är inte rädd, flyr inte som den gör i naturen för här är den uppstoppad.

–Tuija Nieminen Kristofersson, poet, i Waldemarsuddes utställningskatalog Vävda Bildvärldar

“När jag var 15 hade jag ett halsband, jag hade fått det i födelsedagspresent. Det var en amulett i något tungt men billigt material, en sirlig ram med en ros längst upp, inuti en liten bild av en hjort.

Under något år var detta det absolut finaste jag visste. Jag tror inte att jag förstod att amuletten var avsiktligt kitschig. Jag förstod det garanterat inte när jag växte ur halsbandet, för då kändes det genast pinsamt hur mycket jag hade tyckt om det. Det stod klart för mig att detta smycke inte var god smak, att det var med ett barns trevande och osofistikerade skönhetssinne jag hade älskat det så hett.

Om gobelängen ”Definitely gold” från 2008, ett av verken på Waldemarsuddes utställning Vävda bildvärldar, säger textilkonstnären Annika Ekdahl att hon ville ge sig hän till det som är vackert. Där är rådjur, enhörningar, rosor, guldtråd. Motiv som hämtade ur ett bokmärkesalbum eller mitt tonårssmyckeskrin.”

–Hanna Johansson, kritiker på Expressens kultursida

“Min farmor är Nordens näst bästa garnare.”

–Gusten, barnbarn

“Hon gör myllrande, berättande och barockinspirerade bildvävnader som ingen annan. Konstnären Annika Ekdahl får nu Europas största textilpris på en kvarts miljon kronor för sitt nyskapande”

–Anders Martinsson, Göteborgs-Posten

“Weaving a picture takes time. The effective weaving rate for Annika Ekdahl is one square metre per month. The different colours in one and the same weft has to be woven in separately around the warp. The image is built slowly from one end to the other. There is no way of going back and making changes without unravelling everything and starting over again. A tapestry requires careful planning and adhering to the original idea throughout the process, perhaps for several years. Yet, Ekdahl stresses the need for an “x factor”. Something random, that cannot be controlled. For her, this factor can be the colours. Dyeing only a few ounces of wool at a time, knowing that the exact shade can never be achieved a second time. The challenge of mixing different colours as the work proceeds. This adds a human touch, a certain imperfection. Life.”

–Cilla Robach, Nationalmuseum, Stockholm (From the Slow Art catalogue.)

“På Röhsska museet i Göteborg visar man utställningen Varje bild berättar en historia. Ett tjugotal textiler från museets samlingar plus några inlånade visas över sommaren. Huvudnumret är textilkonstnären Annika Ekdahls Barockfesten som nyligen donerades till museet. Ekdahls Barockfesten och en annan från samma svit är ett eget universum. Det är två stora gobelänger – 3 gånger 3 meter. Det handlar om ett bröllop i Queens i New York som Ekdahl skapat olika bilder av. Tänk er den litterära magiska realismen från Sydamerika – det här är som att se Marquez och Allendes visioner i textil. Ett myller av lust, perspektivförskjutningar, döda och levande människor, svävande tallrikar och mat… Och rörelsen… Allt i färg som är påstridig – som säger SE!!!”

–Per Feltzin, Kulturnytt, Sveriges Radio